Flykt norrut
FÄLTTEST: VÅREN 2015
ESCAPE NORTH
Fotografier av Janne & Samu Amunét. Anteckningar från Janne Amunét
Vid det tidigaste tecknet på vinterns slut begav sig bröderna Janne och Samu Amunét mot polcirkeln. Som ständiga resenärer var de ivriga att lämna sitt hem i Helsingfors och utforska den nyligen upptinade Lofoten-arkipelagen på Norges norra kust under årets första bilresa. Den tjugofyra timmar långa resan skulle ta dem genom delar av Finland, Sverige och Norge som fortfarande var helt frusna. Men när de anlände till kusten blev vädret mildare. Den idylliska byn Å, som vanligtvis är ett mål för sommarresor, var tom och tyst på ett sätt som bara avlägsna platser kan vara.
Efter att som barn ha besökt ett fullsatt Lofoten under sommaren har jag alltid sett platsen som ett turistmål. Nyligen kom jag över fotografier av platsen i slutet av vintern. De visade Lofoten med turkost vatten i kombination med vitfläckiga grå och bruna berg utan människor. Det som på sommaren var ett grönskande turistparadis förvandlas till en rå, naturlig tillflyktsort som till synes kommer från en annan värld.
Staden "Å" i Lofoten ligger tjugofyra timmars bilresa från Helsingfors. Det var mars, vi packade vår utrustning, körde genom Finland och stannade för en snabb dag i vår hemstad Uleåborg. I Kiruna, den sista stora svenska staden före Norge, fyllde vi på med förnödenheter. Vi stannade ibland för att fotografera de pittoreska vägkanterna.
På vägen mot gränsen är det tydligt att du närmar dig Norge. Plattorna övergår till Fjells (höga böljande kullar) och bra asfalt övergår till isbelagda vägar. Vid gränsen anländer du till Björnfjell, eller Bear Mountain på engelska, och möts av en snötäckt fästning av is. Vägarna är omslutna av höga snövallar.
80 km senare vänder vädret från snöstorm och bitande kyla till solsken och senvintertemperaturer. Vägarna är nu välskötta och säkra om det inte vore för de norska förarna som kör förbi dig på smala bergsvägar. Lofoten är en bergskedja som reser sig rakt upp ur havet. Det är ont om lägenheter och alla vägar är borrade och hamrade in i den steniga bergssidan. Efter Narvik passerar du en hög bro in i Lofoten. Denna bro är byggd så högt att den ibland stängs på grund av vindar som är så starka att de kan knuffa högre bilar över räcket.
Vi anlände vid Å med norrskenet som målade himlen bakom bergen. På morgonen var det lugnt i den lilla fiskebyn, med undantag för de få båtar som var på väg ut. Om man vandrar till Kvalvikas strand eller till Laukviks fiskeläge med sina fyrar, båtvarv och torkanläggningar för kallrökt fisk blir området levande.
Det var därför vi hade flytt norrut.
Lofoten är den perfekta tillflyktsorten när du längtar efter lugn och rymd, en plats som är så storslagen i sin natur och sitt lugn att den får dina ständiga bekymmer hemma att kännas små. Resan tillbaka var lugn, och nu 8 månader efter resan dagdrömmer jag fortfarande och bläddrar bland mina bilder, i vetskap om att vintern är slut om några månader och att jag kanske kommer att fly norrut igen.
-Jane / Filmfotograf
